Som lärare måste man nog uppleva att ungdomarna berövas livet ibland. Varenda gång en notis i tidningen från trakten kommer ut med sådana notiser, håller man andan att det inte rör sig om någon vi känner till. Sedan glömmer man det. The bad news moves in slow motion.
Idag var det min tur att uppleva en sådan upplevelse. En ungdom som inte ens hunnit utveckla sig till fullo.
En man, skrev de i tidningen, men vi som känner honom vet att han hann inte utveckla sig till en man.
En man är mer än åldern eller en siffra myndigheterna fastställer när folk är vuxna.
Och som lärare vars uppgift är att hålla utvecklingssamtal vet vi mer än tidningsmannen som skrev att en man avled i en bilolycka.
Vi visste att vår ungdom var bara just det, en ungdom. Och vi sörjer att han inte utvecklat sig till en man.
Våra minnen förflyttar sig till de stunden som vi delade med vårt ungdom.
Vi minns de råd vi trodde skulle ändra riktning på hans öde.
och nu känns det i kroppen
hans frånvaro.